Katarina Hahr Möter

I det andra programmet i serien säger Johan Cullberg så här om åldrandet: När jag står och rakar mig kan jag bli chockerad över att det är pappas ansikte jag ser i spegeln och inte mitt eget.

I det första programmet berättar Thorsten Flinck om sin frånvarande pappa: - Mina tankar går varje dag till de sår som aldrig läker av att inte tillhöra, att inte vara älskad. Så går kärlekslösheten genom mig dagligen.

Hösten 2002 är jag på H&M för att köpa min sons första overall. Samuel är tio veckor. En kvinna knuffar mig och jag tappar greppet om barnvagnen. Jag blir rånad! Någon har tagit min handväska från barnvagnen! Min ledsagare står en bit bort och letar efter bebis-sockor. Då bestämmer jag mig för att göra en dokumentär om hur det är att vara mamma och blind. Följ kampen för Samuels första år.En dokumentär av Katarina Hahr och Ylva Mårtens.

Rockmusiken formulerar drömmen om mitt liv. Jag ska bli popmusiker, jag ska skriva, jag ska ta mig ur det här Jag söker ett oberoende och ett djup. Jag vill släppa krampen om mitt eget öde. Det säger Tomas Andersson Wij till Katarina Hahr i sin lägenhet sommaren 1999 i Årsta strax utanför Stockholm. Tomas tror att det är lättare att ha relationer om man har en djup förankring i en tro. Han berättar också om sin ensamhet under sin barndom och att den känslan aldrig kommer att lämna honom.