Kulturradion: Kosmo

Kulturradion: Den amerikanska drömmen 2012. På den amerikanska landsbygden, där på den amerikanska landsbygden bland vita ofta fattiga och bidragsberoende har det republikanska partiets sina mest lojala väljare. Petra Socolovsky har varit i Ozarks Missouri och mött bland andra medverkande filmen Winter`s bone. I Ozarks - en kärv bygd som blivit snuvad på den amerikanska drömmen - är tradition och Gud är viktigare än vad politikerna i Washington säger. Följ också med till Arcosanti i Arizona utanför Phoenix, ett urbant experiment i öknen. Och hör om hur amerikansk stadsplanering påverkar röstdeltagande, om anklagelserna om republikanernas anti-intellektualism och fiktiv fakta. Programledare Cecilia Blomberg Kulturredaktionen har varit i Ozarks i Missouri. Där på den amerikanska landsbygden bland vita ofta fattiga och bidragsberoende har det republikanska partiets presidentkandidat Mitt Romney sina mest lojala väljare. Hör röster från filmen Winter’s bone, lokala kulturpersonligheter och politiker i Petra So

Kosmo tar i sitt sista program farväl genom att ta en tur genom tankar och platser från de två år som programmet har funnits och återvänder till begrepp som kosmopolit och antisemitism, möter dandys i Kongo-Kinshasa och romer i Paris. Det handlar om nationalism i Norge efter Utöya och så återutsänds Claes Andreassons reportage om medborgare och papperslösa vid gränsen mellan Arizona och Mexiko. Kosmo går tillbaka till sitt första program som hade temat kosmopolit och hör vad kosmopoliten, författaren och islamlkännaren Sigrid Kahle har att säga om vad som gör en äkta kosmopolitit. Ett av Kosmo många uppskattade program handlade om dandyn och ett av reportagen var gjort av frilansjournalisterna Peter Bjurbo och Marcus Hansson som hade varit i Demokratiska Republikens Kongos huvudstad Kinshasa och mött stadens dandys som där kallas Le Sapeurs. Kosmos Fredrik Wadström berättar om hur det var när han nyligen besökte Moskva och där på en källarteater ser sitt Kosmoreportage, från händelserna i Minsk december

Världens viktigaste konstutställning, så brukar den kallas - Documenta - som äger rum i Kassel vart femte år. Denna upplaga, nummer 13, sprider sig också över världen, bland annat öppnar ett litet Documenta i Kabul nästa vecka. Kosmo har varit där och mött både konstscenens största namn och flera som kan få en knuff i karriären genom utställningen. 1955 var startpunkten för Documenta då grundare, konstnären och läraren Arnold Bode, lyfte fram den konst som nazisterna hade benämnt Entartete Kunst - degenererad konst – med verk från 20- och 30-talen av konstnärer som Kandinsky, Picasso och Nolde. Documenta har sedan haft fokus på samtida konst och sedan 1972 äger den rum vart femte år. I början visades det främst konst från Europa och USA, men så småningom kom utställningen att ta in resten av världen. Den 9:e juni öppnades Documenta 13 som pågår i hundra dagar.  Vid rodret detta år är kuratorn Carolyn Christov-Barkagiev som i år sprider Documenta över världen och där också forskningen har en speciell plats.

Fredrik Wadström har följt det uppmärksammade fallet Magnitskij som handlar om handlar maktspel på elitnivå, korruption och brutal död. Dessutom: unga pianister drillas allt hårdare - håller attityden till elitsatsning på barn på att förändras i Sverige? Och så funderar Gunnar Bolin på de europeiska populistpartiernas förakt mot eliten. Sergej Magnitskij var en av Rysslands ledande affärsjurister. Han avslöjade hur höga chefer inom ryska polisen hade stulit över 1,5 miljarder svenska kronor ur statskassan. Efter avslöjandet fängslades  Magnitskij, själv anklagad för skattebrott och 2009 dog han efter sviterna av en misshandel. Fredrik Wadström har mött teatermänniskor på den lilla källarteatern Teatr Doc i Moskva som spelat pjäsen om Magnitskij i snart två år och hör den amerikanska affärsmannen, Magnitskijs före detta kollega, som åker världen runt och lobbar för att fallet ska få ett rättvist slut. Hör också William Browder, delägare i investeringsbolaget Hermitage Capital som Sergej Magnitskij arbetade p

Europa befinner sig i kris. Inte bara ekonomiskt utan hela EU-projektet blir allt mer ifrågasatt. Kosmo har varit i Belgien, där den europeiska konstbiennalen Manifesta i år har förlagt sin verksamhet i den gamla gruvorten Genk. Valet är av plats betonar det moderna Europas framväxt, men också den kol- och stålunion som var grunden till dagens EU. I en övergiven byggnad i staden Genk, i ett av  Belgiens gamla gruvdistrikt inte långt från EU-byråkratins centrum i Bryssel, invigs den här helgen konstbiennalen Manifesta 9. Genk blev en modern stad på 1800-talet. Idag finns bara spåren av den gamla kolindustrin kvar och Manifesta som gjort till sin grej att på varje utställning ta fasta på just platsens specifika historia och politiska samtid, tar den här gången ett ännu tydligare grepp om just historien, närmare bestämt industrialismen och det som var EU:s vagga: kol- och stålunionen. Temat i år är ”det modernas djup” och utställningen är uppdelad i tre delar: en del med samtidskonst, en del med modern konst o

Kosmo har varit i Lettland där ryskans status har blivit ett politiskt slagträ, sett Belarus Free Theatre spela Shakespeare på vitryska i London och varit i Rwanda där kineserna exploaterar språk och kultur. När sovjetunionen föll uppstod 15 nya länder och språkfrågan kom snabbt att bli politiskt laddad när de nya nationerna skulle byggas upp. Ryskan status som maktspråkt har ifrågasatts på de flesta håll - men med ett tydligt undantag  - Vitryssland. I Belarus, eller Vitryssland som landet kallas på svenska, är ryskan fortfarande förknippat med makten och vitryskan med den oppositionen som motsätters sig Lukasjenkos diktatur. När den numera världskända vitryska teatern Belarus Free Theatre uppträdde på den pågående internationella teaterfestivalen Globe To Globe i London så var det en stor sak att just vitryskan, som kommit att förknippas med oppositionen, hördes från scenen på the Globe Theatre. Sedan ett och ett halvt år tillbaka lever den konstnärliga ledningsgruppen, som består av Nikolaj Chalezin och 

Kosmo blickar in i historiens giftskåp. Om mörka historier som möter dagens ljus. Om upptäcktsresares och antropologers etnocentriska världsbild och om hur en ny tids resande kräver en omvärdering av vi och dem. Under andra världskriget efter Pearl Harbor internerades       120 000 japanska immigranter i läger på avskilda platser. I författaren Julia Otsukas bok When the emperor was divine får vi läsa om detta stycke mörk amerikansk historia, en historia som hon fann hos sin egen familj. Boken har gjort att hon kan leva av sitt författarskap. Den tycks ha fyllt ett hål i den amerikanska historieskrivningen och köps in av många skolor och universitet som kurslitteratur. Marie Lundström har varit i New York och mött Julie Otsuka. I höst kommer hennes andra bok Vi kom över havet på svenska. Där berättar hon historien om de så kallade picture brides - unga japanskor som kom till USA i början av 1900-talet i hopp om ett bättre liv. Kosmo har också varit i Paris och på konsttriennalen Intense Proximety på Palai

I 80 länder och territorier runt om i världen är homosexualitet en kriminell handling. På många håll går utvecklingen framåt - i veckan antog Argentina världens mest liberala lag angående transpersoners rättigheter, Chile införde en hatbrottslag och USA:s president Obama gav sitt stöd för samkönade äktenskap. Men många av världens HBTQ-personer ses fortfarande som kriminella. Kosmo möter fotografer, författare och aktivister som sätter fokus på frågan. I februari i år klubbade den ryska femmiljonerstaden Sankt Petersburg igenom en lag som förbjuder ”propaganda för homo-, bi- och transsexualitet samt pedofili”.  Sankt Petersburg är det fjärde ryska länet som driver igenom en ”anti-gaylag” på några månader. Lagen riskerar inte bara att slå mot HBTQ-rörelsen i staden utan också mot det samtida kulturlivet. Fredrik Wadström har mött den amerikansk-ryska författaren Masha Gessen som själv är öppet lesbisk och som bland annat  uppmanat Madonna att bojkotta en kommande konsert i Sankt Petersburg. Han har mött  de

Hur påverkar stadsbilden de som bor där och kan kulturen förändra något på djupet? Kosmo går på Berlinbiennalen som vill förändra världen, besöker Tirana, Albaniens huvudstad, där konstnären och borgmästaren lät måla om stadens fasader, möter aktivisten som tar bort rasistiska budskap i stadsbilden och går på stadsvandring i stadsdelen Queens i New York. En konstutställning som väckt stor uppmärksamhet långt innan den öppnade är årets konstbiennal i Berlin. Utställningen som har fått titeln Forget Fear har som ambition att inte bara spegla samtiden utan också gripa in i och förändra den. Kuratorn och konstnären Artur Zmijewski proklamerade att biennalen inte skulle ställa frågor utan ge svar. När utställningen öppnades lät man olika Occupy-rörelser hålla i presskonferensen och de uppmanade journalisterna att propagera för en bättre värld och ifrågasätta det kapitaliska systemet. Kosmos Mårten Arndtzén har tittat närmare på ett av projekten, som förändrar stadsrummet på ett högst handgripligt sätt. Konstnäre

I Kosmos tredje program från Australien tar vi oss till Melbourne som är landets näst största stad och som ofta beskrivs som Australiens kulturella centrum. Sedan mitten av 90-talet har staden växt betydligt, till stor del på grund av invandring från andra länder. Författaren Nam Le kom själv till Australien som litet barn och båtflykting.  Idag är han en internationellt hyllad författare och skribent, känd genom debutboken Båten.   -Det finns en sorts förväntan på dig som invandrare, säger han, något som gjorde att när jag som ung pratade om hur mycket jag tyckte om att läsa och skriva, svarade mina föräldrar med att säga: det där är nog bra, men satsa på matte och naturvetenskap istället, för du kommer ju ändå aldrig kunna tävla med dem som haft engelska som modersmål. -Som författare handlar det om att inte fastna i förenklade bilder av motsättningar; ett vi och ett dem, av offer och förövare. Vi är alla motsägelsefulla individer och det gäller även rasismen. Det finns olika sorters rasism, vissa mer möj

På mindre än ett år har Burma blivit ett öppnare samhälle. Hundratals politiska fångar har släppts, cesuren har lättat och i början av månaden, i ett fyllnadsval, vann den politiska ikonen Aung San Suu Kyi nästan alla parlamentplatser som var möjliga att vinna. Det handlar om ett marginellt politiskt utrymme, men det har stort symbolvärde. Kan man lita på den goda viljan hos militären som styrt landet med järnhand i 50 år? Och hur påverkar det som sker det konstnärliga klimatet? För bara något år sedan satt många av Burmas ledande författare, musiker och journalister fängslade i militärjuntans fängelser. Andra befanns sig utomlands i exil. Nu pågår en försiktig öppning i Burma - oppositionspartiet NLD får verka fritt, poltiska fångar har släppts och personer som levt i exil har för första gången på över tjugo år möjlighet att återvända till sitt land. Vad har den nya öppenheten fått för konsekvenser? Hur har årtionden av censur påverkat landets kulturutövare? Det var några av de frågor David Isaksson sökte

Aboriginerna och Torres Strait Islanders har funnits i Australien i minst 40 000 år. Men efter att européerna koloniserade kontinenten blev deras historia brutal och sorglig. Den handlar om brutna släktband, utbredd alkoholism och problem med sjukdomar och ren undernäring. Men idag finns en ny generation med aboriginska rötter som kämpar för rätten till sin historia, sitt land och det märks tydligt inom kulturen. 1967 blev landets urbefolkning officiellt fullvärdiga australiska medborgare, först 2008 fick de en offentlig ursäkt för den brutala behandling de fått utstå genom historien - inte minst det som benämns "den stulna generationen", de aboriginska barn som tvångsomhändertogs ända in på 1970-talet för att få en ”vit” uppfostran. Idag tillhör aboriginsk konst, dans, film och teater de starkaste och mest vitala kulturyttringarna i Australien. Och då handlar det inte bara om traditionellt måleri och rituella danser, utan även som en självklar del i samtidskulturen. Cecilia Blomberg har bland andra träffat

Sydney är Australiens största och äldsta stad och en kosmopolitisk sådan, präglad av såväl de australiska urinvånarna, aboriginerna, som av de senare årens invandring från de asiatiska länderna och förstås av sitt europeiska arv. Kosmos Anneli Dufva och Cecilia Blomberg portätterar staden med hjälp av några av stadens kulturpersonligheter. Delia Falconer är en av några handplockade författare i Australien som fått i uppdrag att skriva en personlig essäbok om sin hemstad och hennes hemstad är just Sydney. Hennes bok Sydney var en av 2010 års mest hyllade böcker i Australien. Den handlar om de första kolonisatörerna med James Cook i spetsen, om de aboriginer som bodde där först, om stadens tillväxt, om förorterna, mord och rättsfall.  Sydney förknippas med party, surfing och ett bakåtlutat liv. Staden anklagas för hedonism och ytlighet, säger Delia Falconer, men under den glättiga ytan finns ett betydligt större djup. Cecilia Blomberg träffade Delia Falconer i en av hennes favoritparker i stadsdelen Elisabeth

Skuldkrisen i Europa har lett till stora och många folkliga protester. Krisens orsaker och vägen ur har många uttolkare. Men vems röster blir hörda och vad kommer krisen lämna efter sig? Sommaren 2011 uppmärksammade Spaniens proteströrelse stort. De indignerade, som de kallade sig, hämtade inspiration från den arabiska våren och protesterade mot politikernas oförmåga att göra något åt krisen. ”Det är som om ett snötäcke lagt sig över oss, och vi har tystnat" skrev Javier Marias, en av Spaniens mest kända författare, i en kolumn i vintras. Lotten Collin har återvänt till Spanien och mött Javier Marias i ett samtal om vad krisen gör med Spanien, spanjorerna och ett författarskap. ”Det finns anledning att tro på en bättre värld”, budskapet upprepas i en Coca-Cola reklam specialgjord för Portugal. Portugal har fått mycket beröm på sistone efter att ha utfört hårda nedskärningar som EU, IMF och den europeiska centralbanken har krävt. Samtidigt som allt fler lever på marginalen är regeringens budskap att det de s

Kosmo handlar om Jesusgestalten. Vem skulle han vara idag och hur får man gestalta honom? James Frey är kanske mest känd för ha suttit hos en kränkt Oprah Winfrey och förklarat varför han ”ljugit” i sin bok Tusen små bitar. TV-stjärnan Oprah Winfrey hade verkligen gillat  James Freys bok och hösten 2005 blev boken utvald till Oprah´s Book Club, vilket ledde till toppnoteringar för James Freys roman på New York Times bästsäljarlistor. Boken som marknadsfört som helt sann och självupplevd visade sig bitvis vara god fiktion. Frey hotades att stämmas, jagades av paparazzifotografer och kände sig tvingad att med sin familj lämna landet och leva i Europa under en period. Nu är han åter aktuell med romanen Sista testamentet, där han tagit på sig uppgiften att skildra en slutgiltig version av en Messias han själv skulle kunna tro på. En Jesusgestalt på New Yorks gator, utrustad med samma övermänskliga krafter som den Jesus vi känner från Nya Testamentet. Men Freys Jesus är drogliberal, bisexuell, med en uteliggares

Kosmo har mött Dandyn i Kongo - Les Sapeurs - som trotsar slummen genom att klä upp sig. Men det handlar också om avantgardets kvinnor, 80-talspopens posörer och om Dardels målning Den döende dandyn. I Kinshasa, huvudstaden i världens fattigaste land, Demokratiska republiken Kongo är det smutsigt och våldsamt. Men det finns de som kämpar mot smutsen och förnedringen i fattigdomen och som gör det genom att klä sig snyggt. De kallas för Les Sapeurs, och för dem har klädstilen blivit till en religion och de gör allt för att sticka ut från mängden. Men hur är det att vara klädsnobb och bo i ett slumområde?Reportrarna Peter Bjurbo och Marcus Hansson gav sig ut i Kinshasas myllrande nattliv på jakt efter de som kallas Afrikas dandys. På Konstmuseet Louisisana utanför Köpenhamn visas just nu en utställning kallad Avantgardets Kvinnor 1920-1940. Åtta av mellankrigstidens mest intressanta konstnärer visas på utställningen och det handlar om både deras liv och verk. Som kvinna och konstnär vid den tiden var fältet p

Sankt Petersburg har fostrat några av de största namnen inom internationell litteratur, musik och bildkonst, men trots en rik samtidskultur har Sankt Petersburg numera svårt att göra avtryck. Kosmos Fredrik Wadström och Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolin har varit i Sankt Petersburg, den största staden i Östersjöregionen med fem miljoner invånare. Möt konstnären Tsaplya eller Olga Jegorova som hon heter, från konstnärsgruppen Chto Delat - Vad bör göras - där hon ingår är ett tiomannakollektiv med författare, filosofer och konstnärer. När det gäller den traditionella kulturen satsas det stort, säger Tsaplya, här finns konstsamlingarna på Eremitaget och Mariinskiteatern med världsdirigenten Valerij Gergiev som konstnärlig ledare, vi har Ryska museet med samlingar från medeltida ikoner till modernismen. Men situationen för samtidskonsten kan ´bara beskrivas med ett ord: tårar. Tsaplya säger att det inte är någon slump att medlemmarna sökt sig till varandra för att skapa sitt eget sammanhang i bris

Kosmo handlar om kändisar i politiken och politiker som iklär sig kändisrollen. Den 26 februari går Senegal till val. Ett val som har föregåtts av stora protester, bland annat på grund av att den sittande presidenten Abdoulaye Wade har beslutat för att ställa upp för en tredje mandatperiod, trots att lagen bara godkänner två. Det nya på den politiska scenen i Senegal är den sociala rörelsen som växt fram, som inspirerade av den arabiska våren utnyttjar sociala medier för att sprida sitt budskap och där journalister och rappare är ledfigurer. Youssou N’Dour som är Senegals enda superstjärna är själv uppvuxen i ett av stadens fattiga områden. I ett tiotal år har han likt George Soros investerat i demokrati, i internetcaféer, en dagstidning, radio och tv-stationer. I januari tog han steget fullt ut och utmanade makten som officiell presidentkandidat, en kanditatur som sedan har underkänts och som lett till nya protester. Men N’Dour har inte gett upp.  Fekke maci boolé, mitt engagemang finns här, sjunger N’Dou

Kosmo handlar om kultur i rörelse och om vandrandets politiska och existentiella dimensioner. "Konsten ska inte tvingas in i politiska fållor", säger den  brittiske konstnären Hamish Fulton. Han är född 1946 i London och utbildad på S:t Martins school of art där han sökte nya uttryck som ung konstnär. Han gick utanför dörren och tyckte att trottoaren var en utmärkt ready-made. Sedan dess har hans konstnärskap handlat om vandringar, och gående, hela tiden efter principen att inte lämna några spår, inte ta med sig något annat än fotografier och minnen. De spår vi som konstpublik kunnat ta del av är bilder med text och fotografi. Nu har Hamish Fulton varit en vandrande konstnär i över 40 år. Han har bestigit Mount Everest, gått från södra till norra Spanien, vandrat i Alaska, Kanada, USA, Japan, Australien. Och trots sin vägran att låta konsten underordna sig politiska budskap diskuterar han gärna vår bristande kontakt med naturen och globala miljöfrågor. Och han är mån om yttrandefriheten och mänskliga rättig

2011 var året då folkliga uppror spred sig över världen. I Väst var det kapitalismen som fick klä skott för kritiken. I kapitalismen förlovade land USA växte i september förra året den så kallade Occupy Wall Street-rörelsen fram. Den beskyllde de amerikanska bankerna för rovdjurkapitalism och tältlägret i Zuccotti Park bevakades av världspressen. Idag är lägret rivet och demonstranterna har evakuerats, men rörelsen fortsätter ändå med sina aktioner och många menar att de redan påverkat retoriken i presidentvalskampanjen. Kosmos medarbetare Petra Socolovsky har bland annat vart med på en av Occupy Museums manifestationer och ställt frågan hur har USA:s politik och kulturliv påverkats av proteströrelsen. ”Finns det några alternativ till kapitalismen och hur ser de i sådana fall ut?”, frågar sig kulturgeografen David Harvey. Han är av världens 20 mest citerade akademiker inom humaniora, examinerad i Cambridge på 60-talet och numera professor på City University of New York. Harvey är en av vår tids skarpaste k